Med en lång tystnad i bagaget ska jag nu skriva något viktigt. Något otroligt viktigt.

Det finns inte en enda människa i hela världen som alltid är lycklig. Det finns ingen som går genom livet utan att på vägen stöta på motgångar. Alla har toppar och alla har dalar, så även jag - såklart. Och vad vore jag för människa om jag inte också erkänner mina dalar och talar om att det inte är bra?

 

Jag lever inte ett liv där jag går omkring och skrattar hela dagarna. Jag vaknar inte varje morgon och tänker att åh, vilken underbar dag. Jag lever långt från sagornas värld där allt slutar lyckligt och ibland är allt skit.

 

Såklart.

 

Det finns dagar när jag vaknar med ett leende på läpparna. Det finns dagar när jag inte orkar kliva upp. Det finns dagar när jag tror jag svävar på moln och det finns dagar när jag tror att alla är emot mig.

 

Det finns människor som behandlar mig illa. Det finns människor jag behandlar illa. Det finns människor som säger eller gör saker som gör mig ledsen. Det finns saker jag säger eller gör som gör människor ledsna.

 

Det händer att jag är elak. Det händer att jag säger saker jag inte menar. Det händer att jag gör saker utan att tänka och det händer att jag ångrar saker jag sagt och gjort.

 

Och vet ni varför? För att jag är jag och för att jag inte är någon ängel, utan en människa. Precis som du, precis som ni. Precis som alla som mår bra, mår skit, är glada, är ledsna, säger snälla saker, säger elaka säger, precis som alla gör, någon gång.

 

Med det sagt så vill jag också att ni ska veta att det är helt okej att vara arg, vara ledsen, ångra, förlåta, sova en stund istället för att plugga, hoppa över träningen, äta godis och så vidare och så vidare... För vet ni vad? Jag gör också allt det där.