Igår kväll satt jag förresten i skolan och pluggade. Vilken disciplin tänker ni, en lördagskväll och allt. Inte då. Kan ha varit de mest onödiga timmarna i hela mitt liv. Det finns en del som måste ha skolmiljö för att kunna plugga - jag tillhör definitivt inte den skaran. Jag behöver sitta hemma, ha något som låter i bakgrunden, gärna ett tv-program, och vara helt ensam.

 

Jag hade en tanke om att det kunde varit mysigt att sitta tillsammans med de andra tjejerna men upplevde snarare det motsatta. Fem andra uppstressade individer var inte direkt vad jag och mitt hjärta/bröst/andnödshysteri behövde. Istället för att komma hem och känna mig något mer påläst kom jag hem blöt som en dränkt katt och med en jävlig smärta i rumpan av de värsta stolarna jag någonsin upplevt. Det var väl allt.

 

Jag är den typen som sitter fullt fokuserad i en timme, för att sedan resa på mig, gå omkring, äta något, sova en stund, dansa som jag aldrig dansat förr till någon låt jag lyssnade på när jag var liten (bjuder på de helt underbara bilderna ni fick upp i huvudet nu, det är ungefär så det ser ut) eller helt enkelt bara fokusera på något annat en stund. Igår var det inte ens någon som hade tid att resa på sig och gå fram och tillbaka i ljusgården trots att jag påpekade hälsonackdelarna med att sitta still för länge. När jag försökt få upp dem från stolarna ett par gånger utan minsta lilla framgång gav jag upp och bestämde mig för att cykla hem då mitt rum inte kändes lika deprimerande.

 

Nej. Råplugg. Något annat. Råplugg. Träning. Råplugg. Något annat. Råplugg. Där är mitt fungerande recept. Sedan får alla andra säga vad de vill om att man inte kan sitta i sängen och plugga. Jo, det kan man. Och vet ni vad det bästa med det är? Att man inte får så jävla ont i rumpan.

 

Tack för mig. Hej!