- EN VECKAS SEMESTER

Sedan jag avslutade min sista jobbdag i början av förra veckan har jag snittat cirka 12 timmars sömn per dygn och lägg därtill att jag veckan innan det inte ens orkade pallra mig upp till gymmet en enda dag - har varit helt slut med andra ord.
 
Så, nu tänker jag ta en veckas välförtjänt semester från precis allt och bara njuta av Italien under början av veckan och Stockholm och konsert senare i helgen.
 
Vi hörs om en vecka!
 
KRAM!

- SNART

Har ni Spotify Premium så tycker jag ni ska logga in på momangen och lyssna på Norlie & KKV's album "snart" som egentligen inte släppts än men som kom ut på spotify i fredags. Finns inte en enda låt som inte är bra - helt magiskt!
 
 

- PRECIS JUST NU

Hoppade in i duschen, ut igen, slängde på lite smink och drog in till stan direkt efter jobbet. Kalmar stadsfest levererade så pass mycket magiskt att jag inte kan sova nu. Shit. Vilken. Kväll. Först Amanda Jenssen och sedan Alina Devecerski. Två av de mest störtsköna och asgrymma kvinnliga artister vi har i det här landet. Villa shower. Är helt lyrisk!

Och till sist, om ni ville se hur jag såg ut förut innan jag borstade tänderna så kommer det här nedanför.


- SOMMARENS BÄSTA BOKTIPS

Om sanningen ska fram så är jag faktiskt inte så mycket för att läsa - då kan ni förstå hur bra den här boken är då den fångade mig så pass att jag sträckläste ut den på några timmar igår. Det gick bara inte att lägga den ifrån sig.

Jag vet inte hur många gånger det kändes som att hela min mage vände på sig och ögonen fylldes med tårar. Det är berättelser så fruktansvärda men ändå så fina och så ofattbart svåra att förstå.

Har ni inte läst den redan så kan jag bara säga: gör det!


- PRECIS JUST NU

Nu: dödstrött efter jobb 14-22.
Imorgon: tipsa er om den bästa boken just nu!


- LÄGESRAPPORT

Ligger ute och läser en bok jag ska visa och förhoppningsvis kunna rekommendera senare samtidigt som jag knaprar Ipren. Lite lagom nöjd med det. Lyckades vrida till ryggen mitt i stressen på jobbet i söndags och det verkar inte vilja gå åt det bättre hållet då det är värre idag än igår. Måste lära mig att sluta springa när jag arbetar, det blir aldrig bra.

Vad har ni för er?

KRAM!


- EN LÅNG, LÅNG TEXT OM MIG SJÄLV

 
Har funderat i snart tio minuter på ett bra sätt att inleda detta inlägg men kommer inte på något bra så jag börjar bara. Jag tänkte dra en halvlång berättelse om mig själv, ifall ni någon gång funderat på vad jag är för typ egentligen. Så, här kommer det.
 
Om vi utgår från att jag öppnade ögonen det första jag gjorde så såg jag världen för första gången klockan 22.43 den 28 januari år 1992. Det var åtminstone då världen såg mig för första gången i annat fall. Har levt rövare på Öland sedan jag var två. Var en sådan där ungjävel som rev ner en blomkruka varje gång någon pratade i telefon. Kan tänka mig att mina föräldrar kanske inte älskade mig som mest i just de stunderna.
 
Har alltid varit oförskämt lättlärd så skrev dagbok innan jag fyllde fem, stavningen helt åt pipsvängen förstås och mellanrummen var totalt obefintliga. På lekis läste jag om trollet som låste in en prinsessa och enbart skulle släppa ut henne om hon kunde gissa hans namn för mina klasskamrater och hade det inte varit för att de i stort sett bara var killar i klassen över så kanske jag legat ett år före och gjort halva min dietistutbildning nu. Tack mamma, hade världens bästa klass i låg- och mellanstadiet.
 
Spelade handboll och tränade friidrott. Vad gäller det sistnämnda gjorde jag allt utom stavhopp och slägga. Under mina glansdagar som tolvåring var mina allra bästa grenar långdistanslöpning, 60 meter häck och tresteg. Slutade när mina fötter och dess slappa ledband ställt till det för länge och jag inte längre hade bästa tid i Småland. Minns fortfarande hur jag satt i soffan på övervåningen och grät och pappa förklarade att man inte kunde vara bäst på allt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det faktum att jag var tolv och faktiskt ändå trodde det.
 
Den där övervåningen tillhör förresten ett hus jag inte varit i på snart nio år. När jag började högstadiet skildes mina föräldrar och jag hamnade hos mamma tillsammans med min lillasyster samtidigt som hunden följde med pappa. Att det var skitjobbigt visade jag inte förrän jag hamnade hos kuratorn under andra året på gymnasiet och grät med händerna framför ansiktet - för nej, jag gråter inte inför andra.
 
Men, tillbaka till högstadiet. Jag var en av de där som, om jag ens pratade om mina betyg, sa "jag fick bara VG". Jag hade inte svårt för skolan men ställde otroligt höga krav på mig själv. Godkänt har aldrig varit bra nog för mig. Samtidigt klarade jag inte av att redovisa inför en hel klass och på den vägen började hela grejen med besök hos kurator. Hon bad mig över en sommar skriva ner saker jag var bra på. Jag kom tillbaka med en sak nedskrivet på pappret. Baka.
 
Lämnade Öland när jag började gymnasiet. Gick medieprogrammet i Karlskrona, tio mil hemifrån. Tanken var att jag skulle söka till journalistprogrammet sedan men efter en sommar på lokaltidningen skrotades de planerna. Istället gjorde en utlandsresa till Kreta och de träningsaktiviteter som fanns på hotellet där att jag började intressera mig för att bli gruppträningsinstuktör. Sagt och gjort. Från en utbildning i step och aeorbic till en i Zumba och så förra årets licens som personlig tränare och snart helt färdig kost-och träningskonsult.
 
Och så nu. Dietistprogrammet. I Umeå dessutom, av alla ställen på jorden. Inte för att det fanns så mycket att välja på. Uppsala intresserade mig inte. Tänk vad bra livet är ändå och hur saker och ting löser sig på bästa sätt till slut. Jag har hamnat helt rätt och hade någon frågat mig när jag tog studenten vad jag skulle göra om två år hade jag aldrig kunnat svara att det var det här jag skulle göra. Det var definitivt ingen av de som såg mig stupa ner på en bänk under en redovisning i åttonde klass till orden "jag svimmar" som trodde att jag skulle hålla träningsklasser på ett gym ett par år senare.
 
I övrigt är min högsta dröm fortfarande att en dag kunna skriva en bok om alla förbannade tankar om mat jag gick omkring med i nian. Det, och hur det påverkade allt annat runt omkring. Kanske, någon gång förhoppningsvis. Jag tror jag har börjat över tusen gånger. Förmodligen kommer jag börja tusen till.
 
Tills vi hörs igen, stor stor kram.

- MÅNDAG

Avnjuter dagens lunch ute innan jag cyklar iväg för dagens jobbpass 14-20. Underbar känsla att slippa gå till 22.
Ser ni min dressing förresten? Bra. Det är liksom inte gott utan den och ni ska inte tro att jag är någon som aldrig äter lite mindre nyttiga saker.

KRAM!


- RECEPT PÅ PROTEINBARS MED BANAN

Du behöver:
2 äggvitor
1 banan
2 msk jordnötssmör
1,5 dl fiberhavregryn
1 dl linfrö
1 dl pumpakärnor
0,75 dl kokosflingor
Ev. 30g mörk choklad, 86% kakao

Så här gör du:
Mosa bananen i en skål tillsammans med äggvitorna och rör sedan ihop tillsammans med jordnötssmöret. Blanda sedan i de torra ingredienserna, lägg ut på en plåt, forma som du själv vill, hacka eventuellt mörk choklad att strö över och skjutsa in i ugnen på 175 grader cirkus 10 minuter.

KLART!


- GÅRDAGENS LYCKA

 
Så här såg gårdagens lilla experiment ut. Fick extra energi under morgonens gympass och testade ett till alldeles nyss. Har ni tur får ni alltså två recept innan jag sticker iväg till jobbet i eftermiddag. Bra va?
 
KRAM!

- TRE KILO TYNGRE MEN VAD FAN GÖR VÄL DET

I veckan gjorde jag något jag nästan aldrig gör. Det händer kanske en gång om året, som mest. Inte ens under den period i mitt liv då jag åt som om jag vore tre år gammal men egentligen var fjorton hände det fler gånger. Vad jag gjorde? Ställde mig på vågen.

 

Jag har vägt ungefär detsamma så länge jag kan minnas. Det har pendlat något kilo hit och något kilo dit, siffran totalt oviktig. Fram tills nu.

 

Siffran är fortfarande skit samma, men däremot inte detsamma. Jag har gått upp tre kilo sedan sist, och det räknat från min högsta siffra. Hade det varit Nikki, femton år, som ställt sig på vågen hade hon förmodligen fått frispel och slutat äta helt. Men nu är det inte hon som står på vågen. Det är jag, mitt nuvarande jag, och tack och lov för det.

 

Under den tid jag varit hemma har jag kunnat öka belastningen i näst intill alla övningar på gymmet. Vissa mer, andra mindre, men ändå. Någonstans måste de musklerna visa sig. Ska det synas på kroppen kommer det också att synas på vågen. Det är väl knappast någon som undgått klassikern ”muskler väger mer än fett”. Det är så sant som det är sagt.

 

Men vad vet jag. Det kanske inte ens är muskler. Jag kan lika gärna ha gått upp för att jag ätit mer. I så fall bryr jag mig inte. Inte ett skit faktiskt. Vikt som den siffra det faktiskt ändå bara är, kommer aldrig att visa hur jag mår. Jag kan gå upp i vikt och må bra, jag kan gå ner i vikt och må bra. Så länge jag mår bra är allt annat irrelevant.

 

Så länge jag trivs med mig själv och så länge jag är nöjd så spelar inget annat någon roll överhuvudtaget. Vad som betyder något är att jag vet hur långt jag kommit gentemot för ett par år sedan då jag alltid efter att ha klivit upp ur sängen, drog på mig ett par byxor innan jag gick ut i hallen och förbi den spegel som hängde där.

 

Ja, jag är nöjd. Ja, jag mår bra. Och jag tänker fortsätta vägra tjatet om feta lår – med eller utan tre kilo extra på kroppen. För vet ni vad? Det är inte värt det.

 

Med det sagt, våga vara stolta fina, fina ni!

 

 

 

' FREDAGSMYS

 
Precis bäddat ner mig i soffan framför en film på tvn med bästa fredagsgodiset. Citruskesella med färsk mango och två rutor mörk choklad med smak av pistage. Vad jag gjort nyss? Ruskigt goda proteinbars. Slänger upp receptet imorgon - längta inte ihjäl er!
 
KRAM!

- FREDAGSFRUKOST

Helt rätt dag att vara ledig på. Precis ätit supergod frukost ute i solen och planerna för dagen är att göra iordning en massa, massa, massa bra inlägg till er. Jag har varit fantastiskt usel på det de här senaste veckorna och ändå är ni så jäkla fina och kommenterar och skickar mejl. All kärlek till er!
 

- PRECIS JUST NU

Beger mig ut på morgonpromenad. Tack för det underbara vädret!