- TENTAN SATT SOM EN SMÄCK
Så, jag skrev inte en tenta igår, men jag pratade en. 15 minuters muntlig redogörelse efter ett papper jag dragit med frågor att besvara. Värsta jag någonsin gjort. Vaknade på morgonen med känslan av att jag skulle cykla iväg till min egen avrättning. Jag vet inte hur mycket smärta jag utstått på diverse ställen i kroppen och hur lite mat och sömn jag levt på de senaste dagarna. Tentan från helvetet som vi så fint kallat den.
Vi har redan fått våra resultat. Först gick jag igenom alla "U" och noterade om min siffra stod framför någon av dessa för att lugna ner min puls som låg på 200 och lite därtill, innan jag istället letade efter min egen siffra. Om det gick bra? Överjävligt bra.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - ibland är jag den mest fantastiska människan jag känner. Tack mig själv för det!
Vad som händer nu? Maskeradfest på lördag - och vi som trodde vi inte skulle ha vårt tentaresultat förrän nästa vecka ska fira som det aldrig firats förr!
- I WILL BE HERE
Försöker hitta ett bra ord som beskriver det här men det går inte. Jag storgråter.
- NÄR TENTAN ÄR ÖVER...
Beställde hem två böcker i slutet av förra veckan som jag förhoppningsvis får tid att läsa när allt pluggande inför tentan är över. Tror inte ni förstår hur mycket jag läst, skrivit och strykit under i boken. Har nog aldrig ansträngt mig så hårt. Nåväl, här är böckerna i alla fall, Fri från magbesvär av Kristina Andersson (näringsfysiolog ni hittar i tidningen ToppHälsa och som var en av dem som höll i kostrådgivarutbildningen jag snart är klar med) samt Brödberoende - hur vetet gör dig fet och skadar din hälsa som jag vill läsa då jag älskar bröd och näst intill levt på det större delen av mitt liv. Lovar att göra ett utlåtande om dem när jag läst dem! Någon av er kanske har gjort det?
KRAM!
- FUCK CANCER
Medan jag fortsätter mitt råpluggande så kan ni, om ni vill, lyssna på veckans avsnitt av Off Air. Temat? Fuck cancer. Om jag grät? Ja. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna när Suzanne berättade om sin dotter. Verkligen, verkligen ett avsnitt jag rekommenderar, även om jag tycker tjejerna är helt underbara att lyssna på varje vecka. Ni hittar avsnittet HÄR.
Igår kväll satt jag förresten i skolan och pluggade. Vilken disciplin tänker ni, en lördagskväll och allt. Inte då. Kan ha varit de mest onödiga timmarna i hela mitt liv. Det finns en del som måste ha skolmiljö för att kunna plugga - jag tillhör definitivt inte den skaran. Jag behöver sitta hemma, ha något som låter i bakgrunden, gärna ett tv-program, och vara helt ensam.
Jag hade en tanke om att det kunde varit mysigt att sitta tillsammans med de andra tjejerna men upplevde snarare det motsatta. Fem andra uppstressade individer var inte direkt vad jag och mitt hjärta/bröst/andnödshysteri behövde. Istället för att komma hem och känna mig något mer påläst kom jag hem blöt som en dränkt katt och med en jävlig smärta i rumpan av de värsta stolarna jag någonsin upplevt. Det var väl allt.
Jag är den typen som sitter fullt fokuserad i en timme, för att sedan resa på mig, gå omkring, äta något, sova en stund, dansa som jag aldrig dansat förr till någon låt jag lyssnade på när jag var liten (bjuder på de helt underbara bilderna ni fick upp i huvudet nu, det är ungefär så det ser ut) eller helt enkelt bara fokusera på något annat en stund. Igår var det inte ens någon som hade tid att resa på sig och gå fram och tillbaka i ljusgården trots att jag påpekade hälsonackdelarna med att sitta still för länge. När jag försökt få upp dem från stolarna ett par gånger utan minsta lilla framgång gav jag upp och bestämde mig för att cykla hem då mitt rum inte kändes lika deprimerande.
Nej. Råplugg. Något annat. Råplugg. Träning. Råplugg. Något annat. Råplugg. Där är mitt fungerande recept. Sedan får alla andra säga vad de vill om att man inte kan sitta i sängen och plugga. Jo, det kan man. Och vet ni vad det bästa med det är? Att man inte får så jävla ont i rumpan.
Tack för mig. Hej!
- ÄNTLIGEN FREDAG
Känns precis som att jag skrev äntligen fredag igår. Vet inte var den här veckan tagit vägen och för mig är det inte så mycket "äntligen" utan mer bara fredag. Inte nog med att vi både igår och i onsdags hade examinationer - nu väntar en muntlig tentamen nästa vecka också.
Både demonstrationen i onsdags och råvarukorgen igår gick i alla fall hur bra som helst. Med andra ord har jag sovit som en stock i natt. Välbehövligt kan jag lova. I onsdags demonstrerade jag och Matilda hur man kokar, steker och pocherar ägg samt gör äggröra och berättade hur ägget är uppbyggt, hur man kan se att det är färskt och hur man skiljer på ett rått och ett kokt ägg. Allt detta framför publik och kamera. Gick kalasbra.
Igår kom vi till metodköket med informationen att vi på tre timmar skulle baka ett bröd, göra en varmrätt och en efterrätt med en råvara och en partner som skulle lottas fram. Jag och Emelie drog båda kök nummer tre med kyckling som råvara och klockan tolv serverade vi kycklingspett med råris, sallad innehållande gröna blad, apelsin och adzukibönor, ett ljust matbröd samt en yoghurtsås innan efterrätten, äppelkräm med mjölk. Hade det bara handlat om att det skulle vara gott så hade jag gett oss högsta betyg. Nu gjorde det förstås inte det utan vi bedömdes utifrån en rad olika punkter där bland annat samarbetsförmåga, planering, hygien, dukning, miljö- hälso- och ekonomiaspekter fanns med.
Så med andra ord kändes det bra, men jag har inte en aning om hur det gått. Jag och Alexandra tillbringade kvällen igår nere i tvättstugan där vi medan maskinerna snurrade skrev den reflektion på två A4-sidor som skulle göras utifrån gårdagens uppgift. Otroligt underhållande. Efter att ha mått dåligt över de här två uppgifterna i en vecka hade det ju varit skönt att ta helg och bara inte göra någonting. Men som sagt, tentaplugg väntar. Jag är överlycklig.
KRAM!
- PLUGGPAUS
Klockan är halv sex. Det blev kolsvart ute alldeles nyss. Mysigt!
Jag vill förresten poängtera att jag mår bra (med tanke på inlägget här nedanför). Åtminstone tycker jag själv det, även om min kropp skriker något annat, så varken jag eller någon annan ska tycka synd om mig. Det är bara lite mycket (läs: så in i ##!!"@%& mycket) i skolan just nu.
Tar i alla fall en paus från pluggandet efter att ha sammanfattat kapitel, åhörarkopior och ytterligare ett kapitel om fisk och påbörjat frukt och bär. Det är nämnligen fotboll om en liten stund, U17-VM där Sverige möter Nigeria klockan sex. Matchen kan ni se i sjuan (eller så gör ni som mig och testar TV4 play premium gratis i 30 dagar och ser matchen på nätet)!
KRAM!
- GOD MORGON TISDAG
Jag nämnde något i söndags om att jag inte skulle röra på mig mer och förklara varför dagen efter - vilket jag inte gjorde igår, men tänkte göra det nu.
Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag kom in i omklädningsrummet efter att ha kört mitt pass jag alltid håller i på söndagar och hade inte en aning om ifall jag precis kört det eller inte. Försökte tänka tillbaka och kom fram till att jo, jag måste ha haft det, för jag pratade med en av tjejerna som alltid är där efter passet. Visst gjorde jag det? Det slutar med att jag måste vända mig om och kolla på klockan, konstatera att den är kvart över sex och att jo, då måste jag ha haft mitt pass som börjar 17.30. Men ändå, jag vänder mig om för att övertyga mig själv. Har någon varit med om samma sak? Förhoppningsvis inte, men tänkte bara höra efter ändå. Fruktansvärt obehagligt i alla fall.
Kom hem, hade fruktansvärd huvudvärk, kunde inte somna för att jag inbillade mig att hjärtat hoppade över slag, ryckte till i hela kroppen ett antal gånger men lyckades till sist slockna. Igår låg jag drygt en timme och näst intill grät för att jag hade sådan smärta under ena foten. Det kom och gick i omgångar och gjorde så ont att jag övervägde att ringa hem till mamma. Inte för att jag vet vad hon skulle ha gjort åt saken, framförallt inte mitt i natten. Vad det är för fel på mig? Jag önskar jag visste. Ska i alla fall till läkaren nästa vecka och kolla upp min hjärtklappning igen då det är sju år sedan sist.
Med det sagt så är det färdiggnällt för idag. Inlämningsuppgiften för kostrådgivarutbildningen är klar och nu väntar två examinationer innan veckan är slut och så en tenta på det nästa vecka. Om det kan vara stress? Knappast omöjligt.
Planer för dagen? Bodypump och tentaplugg.
KRAM PÅ ER!
- LÄGESRAPPORT.
Vet inte vilken timme av tentaplugg jag går in i nu. Har suttit på samma stol i stort sett hela dagen förutom senaste timmen då jag och Alexandra tog oss ut på en promenad för att få lite solljus och göra en tentapluggs-shopping på Ica. Vad jag fick med mig hem? Kanelknäcke, ananaschips, grekisk yoghurt, hallon och kiwi. Perfekt för att orka med ett par timmar till nu. Hörs senare!
KRAM!
- IKSU INSPIRATION
Vilken jäkla dag igår! Åh, vad kul jag hade. Kändes lite som en miniversion av Nike Blast (som det för övrigt går att boka in sig på från och med den nionde december fick jag reda på igår - hur bra??!!).
Insåg senare på kvällen att jag kört två klasser, Step (it) up now och Y.B.D (You Better Dance), med Omid Dadary och en klass, Bodyjam, med Dorotka Baburin - två instruktörer som körde ett pass tillsammans på Nike Blast 2013 som var helt fantastiskt.
Mina två andra klasser, SomaMove (som inte var något för mig dessvärre)och Organic Bodywork höll Erika Kits Gölevik, Topphälsas träningsexpert, i.
Som sagt - det var sinnessjukt bra!
Här nedan kommer en video från Nike Blast 2013, själv rör jag inte på mig mer idag och förklarar varför imorgon.
KRAM!
- INGEN VANLIG LÖRDAG
God morgon på er!
Inte särskilt vanligt att jag är uppe före halv nio en lördagsmorgon men idag är inte vilken lördag som helst - det är iksu inspiration 2013.
Vad det innebär? En massa roliga pass med grymma instruktörer.
Vad som gömmer sig bakom beskrivningen "inspiration 2013" de här tiderna? Innan lunch blir det Step (it) up now följt av SomaMove och därefter Bodyjam. Efter lunch Organic Bodywork och avslutningsvis Y.B.D (You Better Dance). Om jag är taggad? Till 110%!
KRAM!
- F STÅR FÖR FREDAG
Äntligen fredag!
- DET ÄR FÖRBANNAT MYCKET VI SKA GÖRA OCH LIKA FÖRBANNAT MYCKET VI INTE SKA GÖRA
När jag var liten åt vi ofta fil på dagis. Inte bara fil förstås utan fil med cornflakes. Ja, hör på det, cornflakes - och så lite extra socker på det. Det hände att vi fick dricka äppeljuice. Inte alltid, såklart, men ibland och till mellanmål serverades det då och då kräm med mjölk.
Jag åt vanlig mat hemma. Ni vet, typ spaghetti och köttfärssås, makaroner med köttbullar och de allra bästa dagarna när mamma eller pappa stekte pannkakor. Och inte fan åt jag pannkakor gjorda på bananer och proteinpulver som serverades med bär eller keso. Nej, vanliga pannkakor gjorda på ägg, mjöl och mjölk och med sylt, socker eller glass som tillbehör. Om ni dessutom visste hur ofta och hur många mackor jag rostade och åt med marmelad...
Om jag blev tjock? Nej. Om jag mådde dåligt? Nej. Om jag rörde på mig? Ja. Åtminstone betydligt mer än vad dagens barn gör.
Men, för att komma till saken.. Vad hände med min generation på vägen? Helt plötsligt ska vi inte äta kött - åtminstone inte om det inte är kyckling eller kalkon eller något annat fettsnålt. Vi ska inte äta gluten. Vi ska inte dricka mjölk. Vi ska inte äta kolhydrater. Vi ska inte äta så mycket energi vi behöver men däremot ska vi träna varje dag. Vi ska inte äta godis. Vi ska helst inte äta något socker alls faktiskt. Vi ska göra 100 squats varje dag och går vi till gymmet så är ett pass på mindre än 60 minuter helt meningslöst.
Ursäkta språket, men vad i helvete? Ja, det är bra om vi minskar vår köttkonsumtion då den påverkar miljön. Ja, det finns de som är intoleranta mot gluten, och säkerligen väldigt många som inte vet om det. Nej, vi är kanske inte skapade för att dricka komjölk eftersom vi inte är kalvar. Nej, snabba kolhydrater kanske inte är det bästa men det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Ja, dieter passar en del människor. Ja, det är bra med träning och det är bra att röra på sig varje dag. Nej, godis är inte något vi behöver och det ger oss inget mer än tomma kalorier. Ja, vi behöver minska vårt intag av socker. Ja, alla de där squatsen kommer kanske ge en lite mer vältränad rumpa så småningom.
Men låt det inte gå till en överdrift. Det händer att jag blir rädd när jag läser vissa bloggar. Detta ständiga smutskastande på allt som är fel, allt vi inte ska äta, allt vi ska äta, allt vi inte ska göra och allt vi ska göra.
Jag äter inte speciellt mycket kött, men jag undviker det inte heller.
Varför? För att jag tycker det är gott.
Jag undviker inte komjölk.
Varför? För att jag inte upplever några bekymmer med att konsumera det och för att jag tycker det är gott.
Jag äter kolhydrater, men större delen långsamma kolhydrater.
Varför? För att jag behöver dem - och gillar dem.
Jag tränar inte varje dag.
Varför? För att det finns dagar när jag verkligen inte känner för det och då struntar jag i det.
Jag äter inte godis speciellt ofta, men ibland gör jag det.
Varför? För att det är gott, helt enkelt.
Jag gör inte 100 squats varje dag.
Varför?
För att jag tycker det är tråkigt.
Jag förstår de som utesluter kött, gluten, komjölk, godis och så vidare och så vidare. Men alla behöver inte göra det och alla vill inte göra det. Vill man, så självklart ska man göra det. Vill man inte så är det precis lika självklart att man inte ska göra det (såvida man nu inte har en allergi eller intolerans för då kan man vara tvungen att utesluta livsmedel även om man inte vill det, men det hoppas jag ni förstår). Logiskt.
Mindre hets och mer egen vilja.
- FRÅN HJÄRTAT
Med en lång tystnad i bagaget ska jag nu skriva något viktigt. Något otroligt viktigt.
Det finns inte en enda människa i hela världen som alltid är lycklig. Det finns ingen som går genom livet utan att på vägen stöta på motgångar. Alla har toppar och alla har dalar, så även jag - såklart. Och vad vore jag för människa om jag inte också erkänner mina dalar och talar om att det inte är bra?
Jag lever inte ett liv där jag går omkring och skrattar hela dagarna. Jag vaknar inte varje morgon och tänker att åh, vilken underbar dag. Jag lever långt från sagornas värld där allt slutar lyckligt och ibland är allt skit.
Såklart.
Det finns dagar när jag vaknar med ett leende på läpparna. Det finns dagar när jag inte orkar kliva upp. Det finns dagar när jag tror jag svävar på moln och det finns dagar när jag tror att alla är emot mig.
Det finns människor som behandlar mig illa. Det finns människor jag behandlar illa. Det finns människor som säger eller gör saker som gör mig ledsen. Det finns saker jag säger eller gör som gör människor ledsna.
Det händer att jag är elak. Det händer att jag säger saker jag inte menar. Det händer att jag gör saker utan att tänka och det händer att jag ångrar saker jag sagt och gjort.
Och vet ni varför? För att jag är jag och för att jag inte är någon ängel, utan en människa. Precis som du, precis som ni. Precis som alla som mår bra, mår skit, är glada, är ledsna, säger snälla saker, säger elaka säger, precis som alla gör, någon gång.
Med det sagt så vill jag också att ni ska veta att det är helt okej att vara arg, vara ledsen, ångra, förlåta, sova en stund istället för att plugga, hoppa över träningen, äta godis och så vidare och så vidare... För vet ni vad? Jag gör också allt det där.
KRAM!
- LÄGESRAPPORT
Det var ett tag sedan nu.
Ett väldigt bra tag sedan.
Jag fick precis frågan om jag var okej.
Inte överhuvudtaget.
Jag lever i någon slags tro om att alla jag har runt omkring mig är fina, fantastiska och världens bästa människor. Så är det inte. Så är det verkligen inte, och när den där bilden rasar så gör jag det med den. Jag rasar som ett korthus där inte ett enda kort står kvar längre. Mitt i allt kaos försöker jag hålla mig fast vid något som egentligen redan rasat för längesen och istället för att låta det vara så blir det bara ännu värre. Gång på gång lyckas människor göra mig så ledsen och besviken att jag varken vet vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra och vad som gör mest ont är att jag lurat mig själv till att tro att det aldrig kunde sluta så.
Så nej, det är inte bra. Det är skit. Åt helvete. Och hur fan bygger man upp ett korthus igen när man saknar hela kortleken?
Precis. Det går inte.